Övriga djuren

Katter finns i familjen Cleo och Syster(yster). De har blivit till åren (19 år) men är goda musjägare under sommaren. Vintertid är det för kallt att gå ut så den sover de igenom. Syster och Cleos jaktvilja har sjunkit med ålderns rätt. Signe och Sigrid, två sköldpaddsfärgade systrar har flyttat in. De verkar mycket lovande gällande jakten. De har fått sällskap av en Thaiflicka, Peggy. Peggy ska förhoppningsvis få egna Thai-kattungar 2017

Nu är båda hästarna borta. Det känns himla tomt. De var två väldigt härliga hästar Pello och Moa.

Pello var en snäll kille. Här hjälper han fåren att hålla sig rena.

Fjäderfäna består av höns och löpanker (forellfärgade). Jag har Brahma,  Silkeshöns och efter många års önskan Sebright. Sebright är en liten hönsras där hönorna väger ca 400 g. De är mycket trevliga och sociala men fertiliteten hos tupparna är en utmaning. Löpankorna brukar jag beskriva som en vinbutelj med huvud. De är ena otroliga slabbedabber så de får äta ute så länge som det är möjligt på hösten. Löpisarna kom på grund av att jag hade läst att löpankor var de bästa ankorna att valla på. De är snabbfotade för att vara ankor och blir inte folkkära utan vill hålla avstånd mot människor. Varje år kläcker jag fram några stycken till rekrytering och försäljning.

Angoragetterna kom också med anledning av Whoppie. Getter är en utmaning vallningsmässigt. De är ett mellanting mellan får och nötkreatur. De flockar sig bra men håller inte ihop som fåren. De är tuffa och kan om det inte passar dem gå emot hunden. De kan även bitas vilket både Frasse och några bordercollies (chockartat) har erfarit. Getterna producerar mohair och de klipps två gånger per år.

Finullsfåren är mera lättflyktiga än getterna. Anledning till att det blev finullsfår är deras ull. Finullsfibern ligger precis runt gränsen för att det ska klia. Den går också att tova och spinna.

Jag började med bin för 10 år sedan men var bilös under några år efter min olycka med hästhov i ansiktet. Nu har jag återigen bin. Bina är av nordisk ras, italienska och Buckfastbin. Det ska bli spännande att se vad det är för skillnad mellan de olika raserna. Under flera år tyckte jag att det fanns alldeles för lite pollinerade flygfän när det blommade som bäst. Så det blev att skaffa sig bin. Nu har det visat sig att det verkligen finns för lite pollinerande insekter. 2/3 av alla grödor som odlas behöver pollineras.

 Så här bygger bin naturligt "vildbygge"   men om man ska ta vara på honungen så är det besvärligt så därför erbjuder man bina ramar  som man tar hand om efter att de har täckt  honungen.